Cursum perficio.

igår och idag hade jag asroligt, inatt är jag sur och deppig. Krångel.
Ovissheten är jobbig. Den gnager i bröstet och den hugger, hårt. Att aldrig veta något är så fruktansvärt jobbigt.

Inte veta hur det kommer bli med jobb framöver, inte veta vad man vill utbilda sig till, inte veta om det kommer in pengar nästa månad, inte veta vart jag vill bo, inte veta vad jag vill göra med mitt liv, inte veta vad vill jobba med, inte veta när eller ens om vi får sålt bilen och kan köpa en kombi, inte veta hur vi ska göra med gordon när mattias helt plötsligt ska byta arbetstider.....
Jag vet för fan inte ens vad jag har för klädstil. Jag vet inte vad jag tycker är snyggt.
Jag vet ingenting och det stressar mig nått så förbannat.
Ena dagen vill jag liksom flytta till ett hus i skogen i norrland och nästa dag så vill jag till usa. Ena dagen ska jag läsa ekonomi och andra dagen datavetenskap.. jag bara velar och kommer ingenstans.

Varför måste livet va så jävla omständigt för?
Önskar att jag var så rik att jag kunde torka mig i röven med pengar, det hade definitivt underlättat!

Nä, får bli big brother och vänta på att den fulla pojkvännen ska komma hem.. kul liv.