Tills döden skiljer oss åt.
Jag har inte glömt eller slutat bry mig, bara för att jag inte skriver om det längre.
Du finns i mina tankar och det du gjorde kommer alltid att gnaga i bröstet på mig. Döden kommer alltid vara nära, rädslan och smärtan jag har upplevt kommer inte försvinna. Jag är fortfarande rädd, förbannad och ledsen.
Jag väljer bara att ta det med mig själv, inte skriva om det. Fast nu gör jag ju det, men ändå.
Man kan omöjligt glömma.
Du finns i mina tankar och det du gjorde kommer alltid att gnaga i bröstet på mig. Döden kommer alltid vara nära, rädslan och smärtan jag har upplevt kommer inte försvinna. Jag är fortfarande rädd, förbannad och ledsen.
Jag väljer bara att ta det med mig själv, inte skriva om det. Fast nu gör jag ju det, men ändå.
Man kan omöjligt glömma.
Kommentarer
Trackback
